Sparat under: Graviditetsstatus, Uncategorized | Etiketter: hjärtljud, ultraljud
- 12 augusti – hjärtljudskoll
- 8 september – ultraljud
- 24 december – julafton
- 6 februari – Beräknad Förlossning enligt Senaste Mens
Längtar till allihop!
I vår lilla by har det sen i juni förra året fötts 14 små pojkar och bara 4 små flickor. Vad beror denna ojämna könsfördelning på? Och betyder det att sannolikheten är större att vi ska få en pojke eller är det mer troligt att det blir en tös? Ska fundera på det en stund 
Sparat under: Uncategorized | Etiketter: graviditeten, Lindex, Mammakläder, stuprörsjeans
Nu får den puta ut friare än nånsin, den stora lilla magen. Det som putar i vanliga fall sitter ju numera utanpå det gravida vilket betyder att det redan nu ser misstänkt stort ut. ”Har hon blivit tjockare eller?”
Tänker satsa på formande, framhävande kläder istället för inhållande döljande. Vilken frihet att få lyfta fram sin mage, den som alltid ska gömmas. Kan till skillnad från många andra rekommendera vad graviditeten gör för kroppskänslan. Bortsett från de första tre månaderna i början, så gillar jag den bättre både som gravid och efter lillan kom ut. Coolare trots att allt, enligt kroppsidealet, förfallit ganska rejält. Nu vet jag ju inte vart det tar vägen efter den här gången, så jag kanske ska sluta skriva nu. Hmmm.
Tips om mammakläder:
Lindex – mörka stuprörsjeans med tyg över hela magen. Var med hela vägen fram förra gången. Dessvärre verkar de inte ha mammakläder i webbshopen, mycket märkligt.
Sparat under: Uncategorized | Etiketter: blodsocker, diabetes, graviditet, vecka 13
Vecka 12 + 2
Jahapp, då var vi ute ur skogen då? Inne i vecka 13 och vete sjutton om inte illamåendet har gett med sig! Det har liksom gjort en stillsam sorti, jag märkte knappt att det försvann. Den äckliga smaken i munnen är inte heller lika påtaglig och det mesta har smakat som det ska under helgen som gått. Får inte glömma att uppskatta denna uppenbara förbättring av sakernas tillstånd!
Blodsockernivåerna åker tyvärr berg-och dalbana fortfarande och min diabetesoro har tagit fart. Tänk om det är dags nu, dags att möta den hittills mest obehagliga delen av mitt genetiska arv? Vet inte om jag ska ge mig till tåls, vänta ut värmen, äta regelbundet och långsamma kolhydrater, eller om jag ska springa upp till MVC, berätta vad som troligtvis hänt och be dem skicka mig till första bästa diabetesmottagning?
Kanske är jag bara gravvo-darrig? Kanske räcker det med svalare temp och mindre glass? Snälla, håll alla tummarna!
Bortsett från denna oro, så har känslorna för det nya lilla krypet vuxit något. Kan inte sluta tänka på vem det är, vem är han? Eller hon? Rapporterna från tidigare blivande tvåbarnsföräldrar har visat sig stämma på pricken. I väntan på barn nummer ett, är det mycket fokus på att det ska komma en bebis, en generell bebis. Nu, när vi väntar på nummer två, undrar vi mest VEM som ska komma till oss!
Vecka 13 – Andra trimestern
Kroppen: Nu är gränsen för den andra trimestern och då är det rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att urskilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan.
Källa: www.familjeliv.se
Sparat under: Uncategorized
…sen är vecka 12 fullbordad. Då kan man vara lugn, säger de. Lugnare i alla fall. Inte för att vi inte är lugna redan, rätt så säkra på att det kommer gå vägen och att det nån gång runt fullbordandet av vecka 40 kommer en bebis till oss. Det har ju fungerat en gång, borde fungera en gång till, kan man tycka. Vi känner oss i alla fall trygga nog att börja skriva, tre dagar innan vecka 12 går över i 13.
Ödmjukheten inför att eventuellt bli välsignade med ännu ett mirakel är ändå allestädes närvarande. I alla fall när inte illamåendet är det.
Vecka 12
Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90% före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som t.ex lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Fostret: Fostret är 9 cm stort och väger cirka 15 gram. Moderkakan tar över näringstillförseln till fostret ungefär vid den här tiden. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.
Källa: www.familjeliv.se
